Spänningen stiger – Nahir Besara på väg in?

Allt pekar på att Nahir Besara från Assyriska är färdig för Hammarby och att det imorgon (idag) skrivs kontrakt efter en läkarundersökning. Läs t.ex. Assyriskas forum på svenska fans eller dom ihärdiga artiklarna på olika nyhetssajter.

Efter att ha ögnat igenom Assyriskas forum, lagt till vad jag fått reda på under förra säsongen och snabbkollat med några andra så har jag en klar bild av vad jag tror har hänt. Men, det här är spekulationer från min sida och ta det inte för någon sanning, det är bara bilden som jag ser den efter att ha pusslat med den information som jag kommit över.

Först och främst kan man konstatera att Nahir är en ung spelare av klass med mycket potential som fått saftigt med matchning dom senaste åren. Han kan slå utsökta lyror över halva plan, vältajmade genomskärare, skjuta bra med både höger och vänster, utmana och ta nya ytor för att släppa bollen till en ny gubbe när han dragit på sig mycket uppmärksamhet. Hans speluppfattning ser ut att vara minst Allsvensk klass, se och bedöm själva!

Så varför släpper Assyriska en ung lovande spelare till en seriekonkurrent? Dom har problem, så enkelt är det, dom har ekonomiska problem i stil med det som vi hade för 5-6 år sen. Dom är inne i samma karusell och lider på det sätt vi gjorde då vi var tvungna att sälja av spelare för att täcka upp skulder. Jag är givetvis inte insatt i deras ekonomi och vad som har gjort den så dålig och exakt vilken sits dom sitter i. Vad jag däremot känner till är att dom jagat efter att få in småsummor/räkningar så snabbt som möjligt. under förra året. Aldrig ett bra tecken.

Om man ska tro delar av Assyriskas forum så har även Nahir försökt få till en lösning för att kunna stanna kvar i sin moderklubb men att det varit kalla handen från styrelsen.

Jag tolkar det som att dom inte har ett val, dom måste få in pengar, dom måste sälja Nahir. Så varför till Hammarby?

Jag tror att många saker spelar in här. En sak som man inte bör underskatta är att vi är en klubb i Stockholm och att Nahir är ung. Att gå till Hammarby ger honom chansen att få vara kvar nära sin familj och sina vänner samtidigt som han erbjuds en grym miljö att utvecklas i. Hammarby är också ett bra val om man ser det ur ett krasst karriärsperspektiv, vi är ett bra skyltfönster och språngbräda inför hans fortsatta karriär. Lyckas han hos oss så bevisar det att han klarar av trycket från en storklubb.

Vi har såklart fler saker som talar till vår fördel om man bara ser till hur Nahir kanske spekulerar. Vi har en realistisk chans att gå upp den här säsongen. Vi slutade 4:a förra året och har en bättre trupp när vi startar i år. Går vi upp i år så får Nahir fortsätta sin utveckling och pröva sig på en högre nivå nästa säsong i Allsvenskan, klarar han sig lika bra där är inte Holland och dom tunga pengarna långt borta.

Vi har Kennedy, en person Nahir känner väl efter att ha spelat med Kennedys lillebror från barnsben tills att han var 15. Det kommer vara en trygg punkt från dag ett för honom i laget och en säker väg in i den nya miljön.

Jag är övertygad om att Assyriska även fått en vidareförsäljningsklausul inskrivet i kontraktet, så att om Nahir lyckas och säljs vidare för en skön summa så kommer det trilla in pengar till dom också.

Grauers har antagligen haft ett till ess i ärmen, Brandeborn. När Nahir blir klar för oss så är Brandeborn inte intressant för oss och helt plötsligt mycket lättare för Assyriska att få in. Dom får pengar för en försäljning och samtidigt en (förmodar jag, känner inte till Brandeborn) okej ersättare på samma gång. Med andra ord, dom löser sina kortsiktiga ekonomiska problem och dom får in någon som kan täcka upp tappet på planen.

Som läget ser ut så verkar det vara en bra affär för alla parter, Assyriska cashar in välbehövliga pengar, svårt att säga hur mycket såklart.  Vi får en redan bra spelare med mycket potential och som vi själva förhoppningsvis kan casha in på om några år. Nahir får en miljö att spela och utvecklas i som är många gånger bättre än den han erbjuds i Assyriska.

… och tänk bara på hur annorlunda känslan av att trycka in en riktig häxpipa från 20m på Söderstadion är och att få möta vårt vrål och kärlek jämfört med att göra det i tälje…

Vi kommer ha ett galet bra mittfält för att lira i Superettan om den här värvningen går igenom, tänk bara vilka spelare som kommer få sitta på bänken, inget lag i serien kommer kunna matcha det.

Det känns lite overkligt det här, vi är på rätt köl, vi blöder inte pengar. Vi har en tränare som strukturerar upp verksamheten på Årsta och i allra högsta grad vet vad han vill. Vi har unga spelare som ser lovande ut, vi har gamla rävar som är stabila och vet vad som krävs.

Det verkar som att det är en bra mix i gruppen av personlighetstyper, åldrar och vinnarskallar. Vi är på rätt spår igen.

MEN, inget är vunnet innan alla matcherna är spelade och säsongen summerad, alla måste lägga ner jobbet varje match, varje minut och varje träning. Superettan är ingen dans på rosor, skador, avstängningar och stolpe ut kan alltid spela en stor roll över en säsong. Men man kan vara glad att vi iaf minimerat riskerna och skapat oss en jävligt fin sits inför premiären.

Blytung söndag

När jag lyckades öppna ögonen imorse så hade väckarklockan ringt i 20 minuter, vilket gav mig 30 minuter till min tunnelbana skulle gå. Kroppen var så stel att det var svårt att ta sig ur sängen. Efter det blev dagen bara sämre. Ingen frukost hittades i hemmet så det blev till att steka på pyttipanna i all hast, packa väskan med allt som behövdes och sen springa iväg.

Väl i hallen så värmde jag upp efter bästa förmåga och masserade in mängder med tigerbalsam på ömmande muskler i nacke och rygg. Kändes att spelet var lite off men trodde att det skulle gå okej. Det gjorde det inte. Till råga på allt så fick jag till slut inse att mina plattor var alltför slitna för att kunna uträtta det jag försökte göra. Det gick käpprätt åt helvete, flera matcher i skiljeset som jag bara SKA vinna.

Det kan vara så frustrerande att spela pingis, marginalerna är små och om man är på fel sida av dom så straffas man hårt. Under dagen så glänste jag till då och då, blandade brilljans med riktig dynga till spel. Däremot så känner jag ändå, trots dagens miserabla resultat, att jag fått en bra lägstanivå att bygga vidare ifrån.

Helgens stora glädjeämne var ändå att axeln höll för spel! För att vara helt säker så valde jag bort ett slag den här helgen. Det är en forehandloop som jag väldigt sent viker ut rakt istället för att fullfölja diagonalt. När jag gör det slaget så viker jag ut handleden och hela överkroppen väldigt sent och det belastar något i axeln, vad vet jag inte och ont kan det göra. Det är ett väldigt bra slag att ha då man ger motståndaren otroligt lite tid på sig att reagera men nu får jag istället slå dom raka looparna på ett sätt så att det blir lättare för motståndaren att läsa av när dom kommer.

Menmen, det var en härlig genomkörare.

Härnäst på pingisschemat står det att

1. Köp nya plattor för nästa träningspass

2. Börja träna ryggen för att rätta upp hållningen och skapa bättre balans mellan bröst och ryggmuskler.

Just nu så är min rygg och nacke så stela så att det är löjligt, dom har blivit det efter att jag hade en riktigt tung träningsperiod förr månaden. Jag kan tyvärr inte förklara steg för steg i ord för vad som händer och anledningarna till att ryggen blir så extremt lidande. Men jag vet att om jag tränar upp ryggen så kommer det bli bättre och inte vara på samma sätt.

Nya tag nu, det finns rankingpoäng därute att hämta! Nästa stora pingisgrej blir i början av Januari då det ser ut som att vi kommer ha en klubbresa till Växjö! Målet är att få med så många seniorer som möjligt som inte bara tävlar utan även ser till att coacha ungdomarna som är där och tävlar. Det  känns grymt kul och jag hoppas att vi kan inspirera och hjälpa ungdomarna fram till bra resultat!

Sen vill jag tacka dom som tog sig till Södertälje för att se oss spela, på lördagen så var det 5 man på plats under eftermiddagen för att stötta och på lördagen svängde 2 förbi och gav oss vårt stöd. Tack för det! Jag kan verkligen rekommendera att ta sig iväg för att se A-laget spela, Emil Holmsten som är lagets stora stjärna är en fröjd att se på när han spelar.

A-lagsdebut

Puh, helt slut. Har varit en lång dag där två lagmatcher har avverkats. Ger mig själv godkänt men inte mer i A-lagsdebuten, för jag vill mer och vet att jag har mycket mer i mig än vad jag får ut just nu. Gjorde ändå några sköna matcher, höjdpunkten idag var under dagens andra lagmatch.

Första matchen hade vi slagit Orminge med 8-3, jag hade gått 1-1 i singlarna och tagit dubbeln jag spelade. Var skönt att få göra min debut i A-laget med en 3-0 vinst mot deras uppställda etta. Men, så, andra matchen, mot Posten av alla klubbar.

Jag möter deras etta i, jag känner att spelet stämmer rätt bra men hamnar ändå i ett 0-2 setunderläge, lång uppförsbacke att vänta med andra ord. Här börjar jag gå på hårdare i mina servar med maxskruv, mycket sido-över och sido-under och sido skruvservar, dom flesta långa eller halvlånga. Det gav honom problem och mig mer lägen att ta överläge i bollarna, det gav resultat och jag kunde hämta upp till 2-2. Nu var jag igång, spelet stämde fint och det hade varit många bra dueller. I tredje sett så går jag upp till 7-3 ledning som jag håller till 9-5. Därifrån så tappar jag två snabba och min coach tar time-out för att lugna ner spelet. Trots det så bränner jag dom två nästa bollarna och ställningen är 9 lika.

Här kom så den riktiga prövningen, jag går upp till 10-9 men tappar till 10-10. Och nu börjar en gastkramande avslutning. Jag börjar att kräma ur ännu mer ur mina servar, variera dom än mer med kraftigare undersidoskruv och översidorskruv, jag hittar en ännu bättre touch. Det är svårt att beskriva vad som hände, men vi följs åt till att jag ligger under med 17-18 innan han tar time-out för att han behöver andas och vila lite. Jag vinner nästa boll, och det är fortsatt galet. Flera gånger så har jag matchbollar och kraftiga övertag där min motståndare är nedtryckt bak i ribbstolarna men räddar situation efter situation tills jag bränner. Vi följs åt till 22 lika innan jag äntligen lyckas plocka två bollar i rad vid rätt tillfälle. Vilken lycka att få smacka in 24-22 och vinna ett riktigt maratonset. Efter det så var han slutkörd mentalt och fysiskt och kunde inte vinna någon mer match mot oss. Till min lycka så visade det sig att en kille började filma vid ställningen 10 lika, så hela uppslutningen finns förevigad, ska bli riktigt kul att få se hur det ser ut!

Puh, tyvärr så lyckades vi inte knipa båda poängen men trots 4-6 underläge inför dom avslutande singlarna så fick vi iaf 7-7 och därmed en pinne. Totalt 3 av 4 möjliga, vi skulle behövt 4. Nya tag imorgon, ska vi ha någon chans att gå upp till division 1 så behöver vi vinna båda dom matcherna. Andra matchen för dagen är mot Södertälje och det kommer vara en ruskigt svår match.

Nej, nu är det dags för sängen, imorgon är det ännu en dag med A-lags pingis på schemat!

Kanslibesök och taggning för debuten

Tog mig en vända till kansliet idag, Love var i behov av lite videohjälp och så passade jag på att fixa några saker inför kommande säsong när jag ändå var där. Det pinnas på rätt bra, fler som är där än vanligt. Det ser ut som att det är mycket fix med alla förköpsgrupper, avtal inför kommande säsong, planering för pojklagens alla träningstider, inredning på nya arenan och mycket mycket mer. Jag hinner såklart bara snappa upp några mindre grejer när jag passerar förbi i korridorerna men det är alltid lika kul att få lite extra inblick.

Under ett av mina möten så hör jag hur det gormas från ett av kontoren. När jag är färdig och på väg så kikar jag in i Görans och Puttes rum där gormandet verkade komma ifrån. Där satt dom två machomännen och stirrade surt in i sina skärmar. Göran var förbannad pga det värdelösa ticnetsystemet som tvingar honom att använda Internet Explorer som krashar hela tiden. Han mumlade för sig sjäv ”är det verkligen meningen att jag ska göra och stå ut med den här skiten?” Ticnet verkar tyvärr vara anledning till huvudbry alltför ofta. Det nya biljettsystemet lyser fortfarande med sin frånvaro och det är många som är förbannade på grund av det på kontoret vill jag lova. 37 helger till premiär och något som dom inte kan påverka sinkar ner hela skiten.

Jag blir så glad över att ekonomin nästa år, om allt går som det ska, ÄNTLIGEN kommer vara i balans. Vi har lidit så länge nu, fått se truppen bli sämre för varje år som går sen 2006, hur vi tvingats sälja av spelare efter spelare för att täcka stora driftsunderskott i en förening med storhetsvansinne. Jag minns hur jag mot bättre vetande tänkte att ”jamen, vad bra! Ännu en till som vi anställer, det måste gå bra nu, skönt att vi satsar!”. Skulle jag sett dom där budgeterna skulle jag nog reagerat annorlunda…

Men, nu är vi här, vid en ljusare framtid och en grund som vi kan börja bygga från. Laget som ställs på Söderstadion nästa premiär kommer vara bättre än det som ställdes i premiären i år. Vi kommer flytta till en ny arena där vi har ett bättre hyresavtal och bättre möjligheter för inkomster och därmed får bättre förutsättningar i framtiden. Den här gången måste vi se till att inte sväva iväg bara, hålla fötterna på jorden och fortsätta bygga långsiktigt, sakta men säkert.

Imorgon är det också dags, dags att få representera A-laget i Hammarby Bordtennis, så sjukt! Jag har typ badat i liniment för att lösa upp stela muskler och få ordning på axeln, det känns bättre nu men… Ja, det är inte det bästa uppläggett med att vila sig i form. Men jag ska ge allt, det får bära eller brista, nu har jag förberett mig så bra jag bara kan efter senaste tidens förutsättningar. Jag var till och med en sväng förbi Janne Mian förra veckan och fick ryggen knådad och knäckt, det var sjukt skönt. Märkte vid första träningen hur mycket ryggen hämmat mig och slog av bara farten vår bästa spelare i en tresettare.

Kom gärna förbi och heja på oss, vi spelar i Västergårdshallen i Södertälje både lördag och söndag, förmiddag och eftermiddag. Starttiderna är 10 och 14. Allt stöd betyder otroligt mycket!

Redigering och A-lagsträning

Måste ställa om dygnet, i helgen så är det sammandrag med A-laget och då är det uppe med tuppen som gäller. Känns lite overkligt, jag ska representera Hammarbys A-lag! Lite smolk i bägaren finns tyvärr, har en axel som krånglar efter att jag har åsidosatt fysträning och stretching under min comeback. Jag kommer spela med smärtstillande och liniment i helgen, för inte fan tänker jag missa den här chansen!

Jag har pga axeln tagit det väldigt lugnt dom senaste tre veckorna, inte på något sätt optimalt men man får göra det som krävs helt enkelt. Frustrerande att veta att jag inte kommer spela på min topp, var i grym form före problemen kom. Sköter jag om mig själv och får ordning på axeln så är jag snart där igen, förhoppningsvis strax efter nyår!

Har suttit ner och börjat gå igenom intervjun med Grauers idag, jag tror den kommer funka att lägga ut i sin helhet oredigerad längre fram. Det var mycket intressantan saker som gicks igenom, det hänger självklart på att GG godkänner att den läggs ut. Till årskrönikan kommer det givetvis redigeras ner hårt, och det är ett tidskrävande jobb att hitta vad som går att använda och sen slimma ner det så långt det bara går. Målet är att klara av 3 intervjuer nästa vecka, får se vilka det blir men på önskelistan står Gregg och Bojassen från laget. Sen vill jag även intervjua Katten och få säsongen från supporterhåll, ska ta in andra supportrar också som har varit runt på det mesta, vilka det blir återstår att se.

Nej, nu måste det bli tidigt i säng för att ställa om dygnet inför helgen och sammandraget med A-laget.

God natt.

Friends plastiga Zlatan-show och klibbad DIFbuss

Fick en gratisbiljett till dagens plasttillställning på Friends Arena tack vare styrelseengagemanget i Hammarby Bordtennis. Det var…. det var skrämmande, jag ska inte ljuga, det var först spännande att få se hur det såg ut. Det påminde utifrån rätt mycket om arenan som jag såg Ukraina – Sverige spela på i somras. Bra med plats utanför, lätt att ta sig in och en tät arenaupplevelse. Men…

Det var noll akustik på arenan, jumbotronen blinkade ihärdigt med meddelanden, likaså dom digitala reklamskyltarna som stod utstakade runt planen. En papperskorg gick inte att finna på hela utsidan av arenan, korven kostade 35 spänn och ville man ha läsk till det var det bara att hosta upp totala 58 pix. Nej tack, popcorn för 45 bagis går inte heller hem här.

Hamnade med föreningsfolk som jag ganska snabbt märkte inte direkt var av samma skrot och korn som jag själv. Frågan ”går du på fotboll ofta” ställdes, jag var som ett frågetecken, fann mig själv och följande konversation utspelare sig

– jo, ja, jag har inte missat en match på 2 år med Bajen, satt i styrelsen för Bajen Fans förut också

– Jaha, så du är på ALLA hemmamatcher? (Tallriksögon)

– Eeeh, alltså, hemma och borta

-……. O_O ?!

Några minuter följer, jag knappar på min telefon då jag känner att, näe, vi har nog tyvärr inte så mycket utbyte när det gäller fotbollen tyvärr, och vad det gällde föreningssnacket som egentligen var vår gemensamma nämnare, njae…

Följande konversation utspelar sig mellan människan jag pratat med och hans stolsgranne

– Kan du hålla min popcorn bara när jag sätter mig?

– Javisst, självklart

– Vad skönt det är, ingen vind, inget regn!

– Ja, är man inne eller ute egentligen? Måste vara 20 grader här!

Okej tänkte jag, kastade ett getöga över axeln och såg att en pingiskille som hälsat på mig på väg till arenan har en plats tom bredvid sig. Beslutet är lätt att ta, han har även visat sig vara bajare och fotbollsintresserad, min räddning är nära, jag stegar över den fällbara blåa plaststolen och slår mig ner i bänkraden ovanför. Ganska snabbt finner vi varandra, försöker sjunga dom få gånger det tama draget visslar förbi och skriker på domare, spelare och diskuterar den alltför lågt satta jumbotronen.

Det skrämde mig när jag insåg hur lik den här arenan är vår arena. Skillnaden kommer vara att vi fyller vår arena med mental publik som ger allt och öser för laget i 90 minuter. Tror även att akustiken kommer vara bättre då vi bara har 2 etage vilket ger mer eko-studs-yta på dom tomma väggarna ovanför andra etage. Men där och då, på plats så ville jag bara tillbaka till Söderstadion, hem, hem till söder igen.

Stämningen var så pass död under första kvarten att man kunde höra den engelska klacken stillsamt hyscha oss samtidigt som dom garvade. Någon våg försöktes dra igång runt arenan. Efter många försök kom den ett varv… Det blev jubel vid målen, men det ända som var nära något drag var när Zlatan tryckte in sitt fjärde mål för kvällen med en riktigt stilig cykelspark. Då blev det iaf något som jag kunde tänka mig möjligen påminde om drag, och då sträcker jag mig ändå en bit.

Allt som allt tycker jag ändå att det är kul att se landslagsfotboll på plats, det är dom bästa för det landet som spelar och jag är intresserad av sporten, synd att den inte får inramningen den förtjänar bara.

 

Fick skjuts av Fredrik till söder, den sköna pingissnubben, på vägen hem så hamnar vi bredvid jyrgårn fotbolls spelarbuss, tog tillfället i akta att smycka ut den så den blev lite finare :)

 

Lång första intervju avklarad

Utslagen ligger jag i soffan, det tog på det mentala att köra en lång intervju. Det var något helt nytt för mig att intervjua på det sättet. Det var kul och utmanande, att försöka locka fram känslor från Grauers från specifika tillfällen. Hur kändes det när Kennedy verkade tippa mer och mer åt att vilja skriva på, vad var känslan i kroppen före premiären? Hur var den tunga perioden, dom sköna nyförvärven under sommarfönstret och den fina perioden därefter?

Jag ställde få frågor och lät Grauers prata på, styrde samtalet här och där och upprepade några saker ibland för att få ut just den biten jag var ute efter på några ställen. Redan under intervjun så kändes det som att en röd tråd började växa fram, något som jag kan använda mig av i kommande intervjuer. Det växte fram tre tydliga delar av säsongen, den sköna inledningen och den bra perioden däromkring, den långa tunga perioden innan Ledgerwood, Adelstams och Guldborg kom in och sist den sköna med dom två sista nyförvärven och den långa positiva trendens om följde.

Det känns som att det här är något som alla kommer att kunna prata omkring som jag väljer att fokusera på, alla kommer kunna relatera och förstå. Det blir förhoppningsvis en röd tråd där. Men det kommer bli sjukt mycket material att sammanställa, ungefär 1,5h blev det idag och jag kan tänka mig att det blir liknande vid kommande intervjuer.

Vem jag ska gå på härnäst vet jag inte, men några spelare måste betas av, Bojassen är självklar, likaså Kennedy och tränare Gregg, efter det får vi se.

Intresserad av att förbeställa årskrönikan och på så sätt stötta produktionens gång? Klicka dig in på Årskrönikan 2012 uppe i menyn och följ instruktionerna!

Do you remember?

Do you remember?!
When Freddy and Nathan played together.
They where the love of my life, do you remember?
When Freddy and Nathan played togeeeeeetheeeeeer?

Den där känslan som bara kan infinna sig på en bortabuss, när Pungen och Paffy i högform hittar på en ny ramsa med skön humor. Den finns ingen annanstans, ingen annanstans än just där och då på bussen. Dom där äventyren kan man bara uppleva på plats, hur många filmer du än ser så kommer du aldrig förstå förrän du upplevt det. Det blir såklart inte magiskt varje gång, men flera gånger per säsong så blir den där gemenskapen och upplevelsen så påtaglig att alla delar den. Det är så vackert, så naket, så äkta.

Som resande bajare får du uppleva många äkta människor, sånna som är vad dom är och inte skäms för det. Dom har sin egenheter, sina små tweaks åt det ena eller andra hållet. När man fyller en buss med massor av sånna människor, där dom olika egenheterna möts och blandas i över 10 timmar så blir det ibland total magi.

Jag minns det, jag minns det som att det vore igår och jag kommer önska att det var imorgon jag skulle få uppleva det igen. Försäsongen är ännu långt borta, men snart, snart så får man sitta på en bortabuss igen och bara njuta av livet och den sköna känslan av människor som inte filtrerar sig.

———————————–

Imorgon är det dags att göra den första intervjun för årskrönikan också, först ut är Gustaf Grauers, det ska bli riktigt skoj att komma igång med projektet. Jag har ingen aning om vad jag ger mig in på egentligen, ribban ligger högt, ambitionen är stor och jag hoppas kunna leverera det bästa på hela året. Det här gör att det blir osäkert med tidsspannet, jag har tagit ut svängarna i min förhandstippning av färdig produkt, februari. I en perfekt värld så klarar jag av att dra av hela skiten innan jul men jag tror det blir svårt.

Om du vill stödja produktionens gång så lägg en förbeställning genom att skicka ett mail till flibben@hotmail.com där du skriver din leveransadress, jag bjuder därefter tillbaka med en e-faktura på mailen. När du har betalat fakturan på 200 + 20 för frakt så skickar jag iväg en Best Of 2011 DVD som tack för din beställning och stödjande av produktionen i väntan på att den färdiga produkten ska komma ut.

————————————–

Här är Öster – Hammarby, en underbar avslutning på en lång säsong, vi ses nästa år på vägarna!

Säsongen är slut, nu börjar arbetet

Det känns så konstigt och tomt, säsongen är slut och silly har inte kickat igång än heller. Är precis färdig med Öster – Hammarby filmen, är nöjd med slutresultatet och gillar introna som jag fått till på dom två sista filmerna. Det är skönt att det är så många som är vana med kameran nu, som vågar prata på och bara låta orden flöda.

Ibland blir det så magiska stunder, när det är som att kameran blir direktkopplad till människors känslor som dom lyckas föra över genom sitt ärliga sätt att prata och agera. Jag älskar dom stunderna, när jag står där och märker hur något genuint fångas. Det hände efter Kennedys presskonferens och det hände nu igen efter sista matchen. Folk hamnar som i trans, där dom inte längre tänker på vad dom gör eller säger, utan bara är. Det är så vackert.

Jag älskar dom där enorma känslosvallen. Dom är underbara och det är värt att leva för, att brinna för och att göra så att andra kan få uppleva det.

Framför mig ligger nu arbetet med att klippa ihop något från Varberg, eftersom att jag fått tillbaka kameran och materialet fanns kvar på den. När det väl är färdigt så är det 100% fokus på att få ordning på en års-dvd. Jag är inte nöjd med Best Of 2011 och vill ta revansch.

Det är inte alltid så lätt att vara sin egen chef, speciellt om man som jag har jävligt taskig självdisciplin. Jag försöker att alltid jobba med mål, korta och långa för att hålla mig motiverad och hela tiden ta steg framåt.

Första målet är att intervjua Grauers, efter att Bajenpodden grillade honom i över 1 timme så känns han som ett bra första intervjuoffer för årsdvdn. Jag vill få året som gått ur hans perspektiv, med värvningar, bygget för framtiden, förutsättningar osv osv.

Det kommer bli en stor utmaning det här, jag har inte bestämt mig än för hur upplägget ska vara och jag är en sån där ”go with the flow” snubbe så jag räknar kallt med att det löser sig under produktionens gång. Det kommer uppenbara sig en röd tråd att följa ju fler jag intervjuar, match- och läktarmatieral finns det ju rätt gått om kan man lugnt säga så den biten är ju redan täckt iaf.

En sak som jag inte har bestämt mig för är om jag ska köra en berättarröst och lotsa tittaren genom året på det sättet. Det känns som att det skulle bli bäst om jag lyckas få in så att intervjuerna blir som berättarröster som tar allt framåt.

Det viktigaste är att ge allt och lägga ner själ och hjärta i det här.

Vi är från Stockholm stad!

Så mäktigt, så värdigt, så rätt. Känslorna sitter i från gårdagen, är fortfarande helt spattig i kroppen. Bränningen som mötte spelarna när dom gick in till Just Idag Är Jag Stark var den fetaste någonsin på Söderstadion och det blev ett värdigt avslut på höstmatcherna. Bojassen hyllades på det sättet han förtjänade efter att ha räddat kvar klubben i elitfotbollen, José hyllades för att han spelat 137 matcher och varit klubben lojal.

Foto: Anna Wester, Årstakex

Det var kallt, det var blåsigt, det var ett jävla regnande och matchen slutade 0-0, så klassiskt höst som det bara kan bli.

Hela upplevelsen igår var surrealistisk, vart jag än gick fanns det folk att byta några ord med, att dela sina känslor med om att tacka av Söderstadions höstmatcher. När jag kommer in under uppvärmningen så möts jag av Bojassen som springer fram och kramar om mig och tackar för bilderna i hyllningsvideon som HTV la upp (jag klippte inte ihop filmen dock). Det märktes verkligen hur stor den här dagen var och vad kärleken inom Hammarby betyder för honom, något som han förevigt kommer bära med sig.

Matchen i sig var en klassisk gyttjebrottning med tillhörande fotboll och två mål. Vi borde vunnit men en dag som igår så är jag nöjd över att vi inte torskade. Rynell var närmst med att få avgöra med sitt friläge i första halvlek, utöver det vet jag inte om det var så mycket klara målchanser egentligen.

Andra halvlek inleddes med en riktigt snygg koreografi av UB med efterföljande bränning, det följdes sen upp av bränning och rök från SB. Halvleken igenom så spontanpoppades det sen från höger och vänster, det var som gamla goda tider när bengalerna var en självklarhet på matcherna och förbundet inte hade skitit på sig än. Bojassen byttes in i slutet och flera olika ramsor med hans namn ekade runt arenan.

Efter slutsignalen stannade så gott som hela klacken kvar och både Bojassen och José fick dra igång ramsor med klacken och bedyra sin kärlek för klubben.

När dom var färdiga så blev jag tagen off guarde när Peter började spontanintervjua mig, jag hör mig själv få ur mig nonsens samtidigt som jag försöker filma, lyssna och svara på samma gång. Då drar klacken igång ”flibben flibben ge oss en sång”, som jag har väntat och drömt om detta ögonblick. Senast på morgonen så hade jag ännu en gång dagdrömt om vad jag skulle dra igång om chansen kom min väg, och tur var väl det för annars skulle jag nog inte kommit på en enda ramsa i stundens allvar.

Att sen se hur alla reagerar blixtsnabbt när jag ber klacken sträcka upp händerna i luften och följa mig i ramsan ”VI ÄR FRÅN STOCKHOLM STAD” är bland det häftigaste jag varit med om. Valet för mig var självklart, jag älskar kaos och ös. TACK för att jag fick dela den upplevelsen med er alla, det var en barndomsdröm som blev sann där och då.

Det blev mycket häftigt material från igår, det kommer bli riktigt kul att sätta ihop en ordentlig film från det här.

Nu återstår endast två filmer och en match, sen är säsongen 2012 slut och då börjar arbetet med att göra en årskrönika. Jag planerar att göra en DVD, hur lång den blir vet jag inte men antagligen så lång som det går att få in på en skiva. Jag kommer att intervjua spelare, ledare, supporterprofiler och anställda inom klubben, gå igenom året som gått och varva det med alla dom bästa bilderna från årets filmer. Jag räknar med att produktionen kommer ta 2-3 månaders heltids jobb. Vill du stödja produktionen så kan du göra det genom att lägga en förbeställning redan nu. Dom 300 första som förbeställer får som tack DVD:n Best Of 2011 hemskickad i väntan på att årskrönikan produceras.